Att bygga Mystic

Jag hade länge varit intresserad av att bygga en båt, inspirationen var från barndomen då min morbror byggde flera fina båtar. Mest var det fråga om att se om jag skulle klara av ett större båtbyggnadsprojekt.

Jag bor på Sommarö i Esbo skärgår och vi har egen strand. Då projektet påbörjades fanns det endast en smal ränna in till oss som på det grundaste stället var kanske sjuttiofem centimeter djupt. Jag började då aktivt söka efter en grundgående båt som trots detta skulle vara tillräckligt sjöduglig för kustsegling och eventuellt någon avstickare till Estland över finska viken.

Av en slump råkade jag hitta en bok, egentligen självbyggeskatalog på en loppmarknad på Sommarö. I boken fanns en beskrivning av en rejäl nästan tio meter lång tvåmastad amerikansk Sharpie. Jag tyckte att båten såg trevlig ut och eftersom den skulle byggas i plywood borde den vara relativt lättbyggd. Efter en hel del funderande, vilket inkluderade andra alternativ, kontaktade jag designern Ted Brewer och beställde ritningarna till båten.

Mystic_at_fjaerdskaer

Bilden visar den färdiga båten förtöjd vid Fjärdskär i mitten av Mossalafjärden (meteoritkrater?).

Första året byggde jag spanter, det fanns inte tid för annat eftersom vi samtidigt byggde till vårt hus. Följande år började man kunna se båten ta form. En stadig plattform konstruerades så att skrovet i längdled skulle vara vågrätt, detta för att underlätta mätningar. Därefter byggdes en ram bestående av spanter och längsgående balkar, inklusive huvudbalken i mitten av skrovet i vilken centerbordet är fäst. Då stommen var klar gick det att börja med bordläggningen som bestod av normalt byggplywood som jag dock kontrollerade att det var limmat med vattenfast recorsinollim. Sidorna består av ett lager 12 mm tjock plywood. Botten är två lager 15 mm plywood. Det visade sig vara mycket enkelt att lägga på plywood enligt följande metod.

Det första lagret lades på bottnen så att skivor skars till grovt och lades kant emot kant men så att någon cm stack ut över sidorna. Plattorna limmades mot stommen med epoxylim och drogs fast med rostfri trallskruv. Orsaken till att jag använde rostfri skruv är att jag inte skruvade ut skruvarna efter att limmet härdat. Det skulle antagligen ha varit bättre att ta bort skruvarna efteråt eftersom eventuella reparationer senare blir besvärliga att göra om materialet innehåller rostfritt stål på slumpmässiga ställen. Då bottnens första lager bordläggning var klar och limmet hade härdat hyvlades kanterna med handelhyvel. Hyvlingen gjorde att plattorna i riktning ut mot sidorna passade exakt utan att man behövde såga till dem exakt (morbrors erfarenhet). Därefter bordlades sidorna, igen användes samma system så att alla fogar var raka och plattorna gick lite ut över bottnen och ner över däck. Hyvling gav en perfekt passning mot bottnen. Alla skarvar säkrades med hjälp av en 12 mm tjock platta bakom skarven som limmades och drogs fast med skruv.

boat1

Bilden visar situationen då bordläggningen är delvis gjord. Båten ligger med aktern mot land vilket visade sig ge upphov till vissa problem då båten sjösattes. Observera bottenformen! Bland moderna segelbåtar är antagligen ett segelbräde den närmaste släktingen. Det finns belägg för att tävlingssharpies i början av 1900-talet bevisligen seglade med en medelhastighet på tjugo knot under en timmes tid … det gick undan. Sharpiens snabbhet gjorde att de fick portförbud från alla tävlingar där kölbåtar var med, konventionella båtar hade helt enkelt ingen chans! Min egen erfarenhet, tillsammans med Sebastian med båten på bilden var nio knop vid läns.

Parallellt med byggandet av skrovet konstruerade jag metallbeslag, delvis gjorde jag arbetet flera gånger då jag lärde mig bättre metoder. Till exempel bombeslagen till masterna gjordes som plywoodmallar som jag sedan lät gjuta i aluminiumbrons. Resultatet blev snyggt och det har aldrig varit några problem med dessa komponenter.

bombeslag

Förstärkningar till fönstren, både fyrkantiga och runda, gjordes också i aluminiumbrons.

beslag

Då bordläggningen var klar svängdes skrovet … detta var också ett intressant projekt då jag inte hade tillgång till lyftkran och då jag gjorde det ensam. Det är spännande att se vad man kan göra med några domkrafter och taljor + rep. Tekniken är att helt enkelt ta ett mycket litet steg i taget och hela tiden säkra skrovet så att inget oväntat händer. Då skrovet vär vänt kunde man börja bygga inredning och ruff.

Inredningen skall om möjligt byggas färdig innan man lägger på däck eftersom det är mycket lättare att komma åt ställen då inget däck ligger i vägen. Däcket gjordes av 12 mm plywood så att skarvarna frästes till överlappande 6 mm för att ge tätare fogar. Fogarna limmades med epoxy och spacklades med epoxyspackel. Bilden visar situationen då däcket är delvis lagt och rufftaket inte ännu finns.

bygge01

Balkar för rufftaket och däcksbalkar laminerades som tre lager tätvuxen gran på en temporär gigg. Limmande av balkar gjordes parallellt med annat arbete under några veckors tid eftersom en balk i praktiken krävde kanske tre dagars arbete av vilket 95% var väntetid då limmet måste härda.

Det är värt att notera att skrovet jämfört med en konventionell träbåt är extremt lätt. Skrovet är i praktiken självbärande så att plywoodskalet står för hela styrkan. Detta leder till att spanterna i stort sett är redundanta.

Master

Skrovet var i princip färdigt sommaren 2005 och det var tid att börja bygga master och bommar till båten. Under vintern 2005 hade jag också beställt segel från North sails i Åbo. Segelplanen ser du på bilden nedan.

Mystic-Sharpie---Sailplan

Bilden visar den segelplan som användes då seglen beställdes. De svarta punkterna visar var jag ville ha revningspunkter i de tre seglen. Eftersom en tung köl saknas är det viktigt att vid behov kunna reva mycket.

Masterna gjordes som fyrkantiga avsmalnande lådmaster. Tjocka balkar av utvald gran, fortfarande byggnadskvalitet, användes för fram och baksida. Sidorna gjordes av 30 mm tjock gran. Vid limningen användes på prov polyuretan i stället för epoxy … detta var ett felaktigt val. Polyuretan limmar bra och är rätt trevligt att jobba med men fogen blir aldrig helt tät. Man kan under ett antal år ute i det fria se hur en polyuretanfog blir svart sannolikt till följd av mögelväxt i den fuktiga fogen. År 2012 var jag tvungen att göra en ny mesanmast (bakre masten) eftersom masten hade delaminerat uppifrån till följd av inre röta. Rötan var sannolikt en följd av att de vertikala dräneringskanaler jag hade konstruerat hade fyllts av polyuretanskum då masten limmades ihop. Den nedre ändan av masten hade delvis fyllts med vatten vilket ledde till röta.

mast_design

Bilden visar hur mesanmasten såg ut då de avsmalnande distans/triangelbitarna limmades på plats. Bilden visar också tydligt att man aldrig kan ha alltför många skruvtvingar. Jag har flera tiotal och det är ändå alltför få då man skall limma ihop ett stycke som är nio meter långt.

Båten var segelklar år 2006 och den första längre seglingen till Korpo gjorde på sommaren. En lång artikel om den första seglingen finns på den gamla vebbsidan via länken ovan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: