Kopia av Guarnerius från 1733 (Kreisler)

Fiolen är köpt som halvfabrikat från kina i september 2013. Byggare Roy (Kang Fa Qi).

Jag beställde en trävit kopia ev en Guarnerius fiol från Kina via ebay i september 2013. Tanken var att experimentera med olika lackningsmetoder samt naturligtvis i senare skeden trimning. Jag valde en något ovanligare Guarnerius som utgångspunkt eftersom min son Sebastian som är yrkesviolinist konstaterade att erfarenheten har visat att Guarnerikopior ofta fungerar bättre än Stradivariuskopior … av någon anledning. Tanken är att lägga in allt det kunnande som samlats under ett antal år i den här kopian för att se om jag min uppfattning om hur en fiol fungerar stämmer. Jag hoppas således att instrumentet åtminstone skall bli en ”bra” fiol även om jag naturligtvis siktar mot att producera en toppfiol.

Då jag hade ropat in fiolen kontaktade jag genast tillverkaren och bad att få ett exemplar med locket endast svagt limmat så att locket skulle kunna tas loss utan skador för kontroll av gradueringen. Det var lätt att på engelska kommunicera med försäljaren Victoria.

Filosofi

Jag har under några års tid importerat ett antal kinesiska fioler som övningsmaterial för violintrimning. Tanken bakom köp av idag relativt billiga kinesiska fioler som justeras så att de fungerar korrekt är att om jag skulle bygga instrumenten själv så skulle jag göra injusteringen kanske en gång per år och risken för att jag skulle glömma åtminstone en del av det jag lärt mig på en specifik fiol skulle vara stor.

Under de senaste åren har jag med någon månads mellanrum börjat justera en ny fiol vilket betyder att det är lätt att hålla focus på justeringsprocessen. Jag gillar att jobba med händerna men det är ett förvånande stort arbete att från början till slut bygga en fiol. Jag råkar, som fysiker, vara mera intresserad av frågan vad det är som skiljer en välfungerande fiol från en något sämre fiol eller en riktigt dålig? För mig är det helt ok att starta från ett välbyggt halvfabrikat där halvfabrikatet d.v.s. den trävita fiolen med nordiska löner motsvarar några timmars arbete. Varför skulle jag satsa en mängd timmar på att åstadkomma ett sämre utgångsmaterial än en extremt erfaren byggare i KIna (Roy Kang Fa Qi)?

IMGP5394

Fig. 1  En trävit, mycket välbyggd,  fiol av Guarneri modell (1742 Lord Wilton) av Roy (Kang Fa Qi). Greppbrädan har avlägsnats för modifikationer och för att underlätta senare lackning av fiolen.

Inledande arbete

Innan jag tog loss locket borrade jag två 1 mm styrhål vid klossen nära stränghållarsadeln samt vid halsklossen. Styrhålen gör att det är lättare att limma ihop fiolen senare och hålen döljs fullständigt av greppbräda och stränghållare.

IMGP5395

Fig. 2  Styrhål borrades vid halsklossen innan locket togs loss för att underlätta montering efter tjockleksmodifikation av locket (graduering). Motsvarande hål borrades vid den nedre sadeln på en plats som döljs av stränghållaren.

Då jag öppnade fiolen visade det sig att den var mycket välbyggd och locket gick att ta bort utan skador. Mätning av lock och botten med mikrometerklocka visade att gradueringen hade gjorts relativt omsorgsfullt men tjockleken låg generellt nästan 0.5 mm över det jag uppfattar som bra. Jag graduerade om plattorna främst med sickel eftersom jag uppfattar att en instrumenthyvel är onödigt grov för denna typ av arbete.

Vid gradueringen använde jag mig av data från en artikel av Robert Hargrave om Guarnerius ”Kreisler” fiol. Gradueringen motsvarar i stort sett de värden Robert Hargrave har angivit. Artikeln finns på nätet på adressen http://www.roger-hargrave.de/Seiten/english/Bibliothek/Bibliothek.htm .

IMGP5397

Fig. 3  På insidan av locket ritades ett rutnät som användes vid mätningen av locket. Rutnätet är onödigt tätt. Mätresultaten fördes över till ett kalkylark.

Mina egna modifikationer var:

  • Områdena vid ändan av basbjälken gjordes något tunnare eftersom invändig slipning av ett antal instrument visar att slipning av dessa områden subjektivt ger en ljudförbättring. Se andra artiklar på denna blogg.
  • I Hargraves gradueringsdiagram syns två värden 2.3 mm som är en tiondel tunnare än omgivande områden. Jag sicklade en ”linje” d.v.s. 10 – 15 mm område till ungefär 2.3 mm från mitten av den stora kroppsbågen på diskantsidan i riktning mot en punkt mitt emellan ljudpinnen och basbjälken. Erfarenheten visar igen att slipning av (insidan) detta område ofta ger tonförbättring eftersom en gränslinje mellan basbjälkens stora svängningsområde och det lilla området runt diskantsidans f-hål går precis där (se Schleskes mätningar av fiolers svängningsmoder). Hargraves gradueringsmätning kan tyda på att detta gjorts medvetet av Guarnerius men det går inte att dra några säkra slutsatser eftersom mätpunkterna är alltför få.

Experimenterade med gips som tätningsmedel på undersidan av locket. Detta är en riskabel metod. Eftersom gipset är vattenburet kommer det delvis att dras in i träet vilket åstadkommer mycket stora spänningar –> risk för sprickor. Jag lade på gips som prov på insidan av locket. Resultatet var att locket sprack uppe vid halsen ca. 15 mm. Skadan är inget problem men totalt onödig.

IMGP5400

Fig. 4  Lockets tjocklek har justerats och insidan har bestrukits med gips slam. Fukten från gipsslammet åstadkom fuktspänningar i trät vilket ledde till att locket sprack ca. 15 mm vid infästningen till halsen! Skadan är betydelselös och sprickan slöts av sig själv då locket torkade på nytt. Observera att en gipsbehandlad yta blir helt genomskinlig då den lackas.

Fråga: Borde gips om det används blandas med tex. propolis i alkohol för att torkningen skall bli snabbare vilket ger mindre spänningar. Alternativt kan kanske ren propolislack användas med extra lager av spritlack ovanpå. Det finns också byggare som anser att insidan inte skall behandlas över huvudtaget. Obehandlad insida torde leda till större årstidsvariationer i instrumentet då det under sommaren suger i sig fukt och under vintern torkar. Man vet att fioler kan få intressanta fel då fuktigheten ändrar.

Fiolen lackades med ett lager propolis löst i sprit på insidan och på utsidan. Propolis är relativt vaxrik och täpper igen träts porer innan den egentliga lackeringen. Propolis är relativt mjukt och härdar inte men verkar binda bra till fransk polityr eftersom båda är spritbaserade. Efter grundbehandlingen målade jag på ett rätt tjockt lager spritbets. Största delen av färgen slipades därefter bort igen med stålull vilket gav en mycket intressant yta som framhävde ådringen (kårorna)  i trät.

Jag har inte tidigare använt polityr och jag lärde mig några intressanta nya lackningsdetaljer.

  • Lacka alltid i samma riktning och endast ett drag över en given yta per lackningsomgång. Om någon liten punkt förblir torr så vänta på att lacklagret torkar innan du försöker på nytt. Lacket torkar extremt snabbt.
  • Då lack påförs med mycket lätt hand växer lacklagrets tjocklek.
  • Då lack påförs så att trasan trycks mot materialet så minskar(!) lacklagrets tjocklek.
  • Genom att trycka lacktrasan mot ytan kan färg ”tvättas bort”.
  • Färg kan om man så önskar läggas till.

Limning

Jag har skruvtvingar för fiollimning vilket gör att limningen inte tekniskt är besvärlig. Man måste dock vara alert på att trycka sargen i korrekt läge i förhållande till lockets hörn. Så länge locket inte är på plats så saknar kroppen stadga vilket betyder att locket trots styrhål kan limmas fel om man inte är uppmärksam på problemet.

Min vän Anders påpekade att det kan vara skäl att med en enkel gigg mäta att halsvinkeln är korrekt då man limmar ihop fiolen. Jag uppfattar att fiolens stall är kanske 2 mm för lågt vilket främst är ett estetiskt problem. Jag skulle utan problem ha kunnat justera halsvinkeln till önskat värde om jag hade tänkt på saken!

Lackningsprocess

Beslöt att använda fransk polityr vilket är en känd ytbehandlingsmetod. Underbehandling med propolis löst i alkohol vilket ger en lackliknande yta som är mjuk och stänger porerna.

På insidan av locket testades gips med ett lager propolis.

Kommentar till lackningen:

Om man vill göra något annat än en enfärgad fiol lönar det sig att lägga på mörk spritbets (i detta fall eftersom spritbaserat lack senare används) först. Största delen av betslagret slipas bort med stålull så att önskad ytstruktur erhålls. Nu kan ytterligare lager ljusare bets läggas på i ett jämnt lager som igen slipas ner med stålull för att modifiera färgen.

Observera!

Allt metalludd från stålullen måste putsas bort. Använd torr trasa + dammsugare etc. för att putsa ytan före nästa behandling. Använd inte vatten! Jag putsade ytorna med en fuktig trasa och fick plötsligt en yta på vilken polityr inte fastnade. Sökning på nätet indikerar att orsaken kan vara att kraftigt polärt lack drar till sig vattenmolekyler så effektivt att det inte finns kvar ”färstpunkter” i vilka följande lager lack kan fästa vid. Problemet försvann först då jag relativt aggressivt ruggade upp ytan på nytt med stålull. Stålullsbehandlingen avlägsnade mycket färg vilket ledde till att jag delvis fick starta processen på nytt.

Då färgen blivit den önskade börjar man lägga på polityr med en luddfri tygtrasa. Börja t.ex. uppe vid halsen och drag trasan nedåt längs mitten, gå tillbaka upp till halsen och dra ett drag bredvid det tidigare draget o.s.v. tills halva locket har fått ett mycket tunt lager polityr.

Observera!

Drag aldrig trasan av och an, gå alltid i samma riktning och gå inte på nytt över ett vått område, korrigera eventuella fel vid nästa omgång då det föregående skiktet har torkat. Spritlack torkar rätt snabbt men efter att man dragit på några lager måste ytan få torka ordentligt för att inte fingeravtryck skall fastna i lackytan.

Gips blir genomskinligt men ger en ”smutsig” känsla. Provade på insidan av locket. Gick över lockets insida med stålull innan limning för att göra insidan möjligast lätt.

Rekommendaras inte för utsidan av utseendeskäl, kräver ytterligare experiment innan jag vågar använda materialet på utsidan som grund.

Propolis upplöst i sprit verkar i sig lovande som grundmaterial.

Greppbrädan

Innan lackningen tog jag loss greppbrädan. Normalt är en rå greppbräda rätt grovt tillfräst. Jag kontrollerade dimensionerna och justerade undersidans tjocklek så att ungefär samma knackton erhölls längs greppbrädan. Då tjockleken i greppbrädan minskar sjunker knacktonen. Detta kan användas till att enkelt justera tjockleken steg för steg genom att lyssna. En fördel av justeringen är att fiolen blir något lättare (ebenholz är tungt!).

Jag fräste också ett ca. 6 mm brett spår längs hela greppbredan ungefär lika djupt som urfräsningen på stallsidan. Frässpåret gör att greppbrädan är lättare att ta loss i ett senare skede utan att skada halsen. Fräsningen gör också att det finns mindre risk för att greppbrädan slår sig om luftfuktigheten ändrar.

Stränghållaren

Jag hade en oanvänd utsirad stränghållare i miljonlådan. Jag gröpte ur stränghållaren på baksidan så att knacktonen tvärs över var jämn och knacktonen längs stränghållaren var relativt jämn (jfr. greppbrädan).

Stränghållaren sena justerades så att den fria stränglängden mellan stall och stränghållare blev exakt 55 mm. Detta arbete krävde två justeringar eftersom ”senan” töjde då fiolen stämdes. Meningen med denna justering är att skapa fyra resonanssträngarsom kommer att vara stämda två oktaver  plus en kvint över spelsträngarna. Den här justeringen görs alltid på toppfioler men fungerar dåligt om stränghållaren är försedd med finstämmare eftersom stränglängden mellan stall och stränghållare kontinuerligt ändras då man använder finstämmaren(-rna).

Stämskruvar

Jag använder Wittners högteknologiska utväxlade (8.5/1) stämskruvar http://www.wittner-gmbh.de/cgi-bin/db_search_e.pl?rubrik=Finetune-Peg&gruppe=Peg%20and%20Peg%20Shaper . Fördelen är att inga finstämmare behövs eftersom ett varv på stämskruven vider mittdelen av stämskruven 1/8 varv. En ytterligare fördel är då att den fria stränglängden mellan stall och stränghållare kan justeras till en exakt bråkdel av mensuren. I princip får man då gratis fyra stycken resonanssträngar i stil med resonansträngarna på en Hardangerfiol. I praktiken torde exakt renhet på dessa strängstumpar inte gå att uppnå men samverkan mellan spelsträngarna och nästan rena resonanssträngar bör kunna bredda vissa resonanser vilket bör påverka helhetsklangen positivt.

Strängar

Fiolen byggs för Dominant strängar (syntetisk kärna). Dominantsträngarna är lätta att få tag i. Stall och kropp justeras så att balans mellan strängarna fås för Dominantsträngar. Användning av andra strängar är möjligt men kan kräva efterjustering om de alternativa strängarnas egenskaper kraftigt skiljer sig från dominantsträngar. Optimal funktion med andra strängar kräver justering av stallet.

Ljudpinne

Jag valde ett relativt tättvuxet material d.v.s. många årsringar i ljudpinnen eftersom årsringarna i locket ligger tätt. En generell tumregel är att ljudpinnens årsringstäthet ungefär skall motsvara tätheten i stallet på ljudpinnens plat. Min uppfattning är att detta val av material ger en viss mekanisk impedansanpassning.

Fiolen strängades i detta skede temporärt, dock utan att kraftigt spänna strängarna, för att mäta korrekt längd på ljudpinnen på rätt plats. Strängarna får inte spännas utan ljudpinne eftersom locket kan ta skada. På samma gång kontrollerade jag stallets höjd så att stallet kan skäras ner till lämplig spelhöjd. Stränghöjden över greppbrädan är för tillfället alltför stor.

Första provspelningen

Klangen var generellt rätt bra men speciellt a-strängen klingade dåligt i förhållande till övriga strängar. Problemet löstes genom att flytta ljudpinnen kanske en halv millimeter utåt mot diskantsidan.

Efter detta började jag justera stallet.

  • Bågen mellan stallsfötterna hade höjts från början rätt mycket med kniv. Eftersom tonen var relativt mörk (typisk Guerneri) slipade jag först på bassidan vilket gav mera övertoner i ljudet.
  • Därefter snedslipade jag bassidans kanter på stallet. Detta ger igen mera diskant. Tonen började i detta skede vara mycket tilltalande. Jag slipade motsvarande kanter på diskantsidan också av utseendeskäl … detta gör tonen mörkare vilket delvis tar ut bassidans slipning.
  • Jag började därefter alternera mellan justering av bas/diskant för att locka fram mera volym. Volymen var redan bra i detta skede.
  • D-strängen hade inte samma volym/tonkaraktär som de övriga strängarna. Detta korrigerades genom att fila hålet i hjärtat under a-strängen.

Resultat: En extremt trevlig och mustig och stor ton. Jag ser med stort intresse fram mot att min son provspelar instrumentet. Det här är utan tvivel den hittills absolut bästa fiol jag har korrigerat/justerat/byggt.

IMGP5405

Fig. 5  De sista slutjusteringarna görs. På bilden syns en del av de verktyg som används. Från vänster nedtill skjutmått och mätare för längden på ljudpinnen, extremt vass täljkniv med mycket litet knivblad, skruvmejsel för hakstöd, stall, ljudpinneverktyg, ändknapp, hakstöd. Upptill från vämster mikrometerklocka för mätning av plattornas tjocklek, diamantfilar för justering av stallet samt stållinjal för att bl.a. kontrollera konkaviteten på greppbrädan. Den rustika färgen kommer att mörkna ytterligare med åren.

3 svar to “Kopia av Guarnerius från 1733 (Kreisler)”

  1. H.L. Says:

    Tack för alla artiklar om trimning och justering av fiol.

    Det är de absolut bästa artiklarna jag har hittat om trimning och justering av fiol och stall.

    Jag har problem med en vargton på A strängen (tonen c) jag undrar om det finns några tips om hur man kan komma tillrätta med vargtoner om de går att trimma eller justera bort.

    Hälsningar
    Håkan

    • Lars Silen: Reflex och spegling Says:

      Tack för den vänliga kommentaren!

      Min uppfattning är att vargtoner går att justera bort. Vilken metod som är den bästa är säkert i hög grad beroende av det specifika instrumentet.

      Exempel på en vargton hittar man här:

      En vargton, om jag uppfattar saken korrekt, är på sätt och vis en mekanisk ”svävning” d.v.s. då du lägger ihop t.ex. ett D (4 fingret) spelat på G-strängen med ett löst D. Du kommer då att höra en långsam skillnadston som är beroende av hur nära varandra de två spelade tonerna är. Om skillnaden i frekvens mellan tonerna är 1 Hz så kommer svävningen att höras som en 1 Hz ton som närmast uppfattas som varierande volym eftersom örat inte hör så låga toner. I praktiken så uppkommer vargtonen så att det blir oönskad interferens mellan strängen och fiolen i övrigt.

      Tonen i en fiol uppstår genom att stråken ömsom klibbar (hög friktion) i strängen och ömsom glider (med låg friktion). Om strängens rörelse blir fel så kan man få perioder av normal funktion då tonen skapas helt normalt kombinerat med perioder då ”glidmoden” dominerar. Man får alltså det pumpande ljudet. Större stråkinstrument cello/kontrabas har i allmänhet större problem med vargtoner än fioler. Kom dock ihåg att en vargton ofta tyder på att du har ett i grunden bra instrument … ett dåligt instrument svänger inte så våldsamt att vargtoner uppstår!

      En bra fiol har ofta kroppen stämd till C#. Om ditt instrument råkar ha en annan kroppsresonans som ligger nära det C du spelar så kan effekten av strängens resonans d.v.s. tonen du spelar kombinerat med egenfrekvensen för kroppen leda till så våldsamma svängningar att samarbetet mellan stråke och sträng inte längre fungerar.

      Vad skulle jag pröva på?

      Icke destruktiva metoder:
      – Stäm fiolen någon Hz högre/lägre och kontrollera hur detta påverkar vargtonen. Om du normalt spelar med a=440 så kan du försöka gå upp till 442 eller 443 Hz och undersöka hur vargtonen förändras. Alternativt kan du gå neråt mot ett gammalt a på 435 Hz. Det här är ingen egentlig lösning men den kan ge idéer om var den icke önskade resonansen ligger frekvensmässigt och också hur stor frekvensförändring som behövs för att bli av med vargtonen.
      – Flytta stallet aningen framåt eller bakåt. Avståndet mellan stränghållare och stall (utan finstämmare) borde vara 55 mm för en fiol med normal mensur. Idén är att eliminera möjligheten att någon av de korta fria stränglängderna mellan stränghållare och stall ger den extra kick som behövs för att skapa vargtonen. Det räcker med att flytta stallet max en mm framåt/bakåt. Innan du gör förändringar lönar det sig att mäta platsen där stallet tidigare stod så att du kan återställa instrumentet efter testet (alternativ tag en närbild med digitalkamera).

      – Om du har finstämmare på a-strängen kan det löna sig att prova om vargtonen uppträder olika i finstämmarens ändlägen. Ta eventuellt bort finstämmaren och kontrollera om vargtonen förändras.

      – Försök byta a-strängen till annat märke/annan typ.

      – Tag en liten stump lödtenn (10 mm stump som används som extra vikt) och linda den mitt på den fria delen av a-strängen mellan stall och stränghållare. Flytta vikten i olika lägen, spela och testa om vargtonen påverkas/försvinner. Den här metoden används på cellon. Om vargtonen försvinner så limmar du fast vikten med superlim i strängen på den plats där den var då vargtonen försvann. Samma effekt kan du eventuellt få om a-strängen inte har finstämmare och du lägger till en (jag undviker själv finstämmare). Tanken är igen att oönskade altför kraftiga sekundära svängningar elimineras. Du vill normalt ha strängstumparna mellan stallet och stränghållaren instämda korrekt eftersom du på detta sätt får fyra (dåliga) resonanssträngar på din fiol, j.f.r. nyckelharpa eller hardangerfiol.

      – Försök göra ett nytt stall. Med stor sannolikhet kommer det nya stallets olika resonanser att att ligga på annan frekvens än det nuvarande stallets. Resultatet kan vara att vargtonens överstarka resonans breddas/dämpas så att vargtonen försvinner.

      – Flytta ljudpinnen en aning framåt/bakåt. Det här påverkar svängningarna i locket rätt mycket. Märk gärna först ut var ljudpinnen stod så att du kan gå tillbaka om flyttning gav en oönskad effekt. Vi talar här om en flyttning på kanske en halv mm.

      Riskablare metoder:
      En fiols kroppsresonans B1 (se Matrin Schleske http://www.schleske.de/en/our-research/handbook-violinacoustics/fingerboard-acoustics.html ) ligger normalt på ungefär 283 till 290 Hz. En möjlighet är att fiolens halsresonans ligger alltför lågt. I ditt fall kan B1 resonansen eventuellt ligga nära eller någon hertz under 270 Hz vilket ger en mekanisk första överton på 530 – 540 Hz. Man kan då tänka sig att problemet kunde vara skillnadstonen mellan 523 Hz (C) och dubbla B1 kroppsresonansen. Jag skulle försöka höja B1 genom att modifiera greppbrädan. Genom att gröpa ur den yttersta delen mot stallet lite mera minskar den svängande massan i greppbrädan och halsresonansen stiger. En extra fördel är att fiolen blir lite lättare samtidigt. Jag gissar att man inte behöver ta bort mycket material. Fördelen med en justering av greppbrädan är att greppbrädan är utbytbar … går det på tok är det relativt enkelt att fixa.

      Följande är inte ditt problem 😉 :
      Om vargtonen skulle ligga vid säg D i stället för C så kan man försöka sänka greppbrädans resonans en aning. Det kan göras genom att försiktigt med en platt fil (jag har använt Biltemas diamantfil art. 20-548) fila greppbrädan tunnare i området där greppbrädan förenas med halsen. Genom att fila greppbrädan tunnare underifrån (tvärs över) minskar styvheten och grepprädans resonansfrekvens sjunker.

      Jag kommer antagligen i framtiden att beskriva hur man kan mäta diverse resonanser i en fiol. Måste dock vänta på ett lämpligt instrument som kräver den typens analys.

  2. Lars Silen: Reflex och spegling Says:

    Jag glömde att kommentera stränghållaren ovan. Några små kommentarer:

    Det finns indikationer på att stränghållarens vikt i allmänhet och viktfördelningen påverkar fiolens egenskaper. Stränghållaren kan också åstadkomma vargtoner eller eliminera dem. Generellt verkar situationen vara densamma som för stallet, om man tar bort alltför mycket vikt blir tonen inte bra … alltför mycket vikt är inte heller bra så det gäller att lyssna.

    Du hittar en intressant diskussion om stränghållarresonans (på engelska) via länken nedan. Ted Whites artikel visar hur man genom att justera stränghållarens massa eller längden på ”senan” runt ändtappen kan justera stränghållarens huvudresonans … som råkar lägga sig någonstans i området 520 – 580 Hz (peak #2). För en ”normal stränghållare” ligger stränghållarresonansen rätt nära just din vargton. Egentligen ligger antagligen stränghållarens grundresonans betydligt lägre och peak #1 och peak #2 i artikeln är egentligen övertoner.

    http://arbutusfittings.com/

    En icke destruktiv metod att försöka påverka vargtonen är att ändra senans längd och därigenom också den fria stränglängden mellan stränghållare och stall. Senan är nuförtiden gjord i plast med ändarna gängade vilket gör justering enkel. Förläng eller förkorta senan med säg 1 mm och se om vargtonen påverkas. Det kan behövas några försök innan du eventuellt hittar ett bra läge.

    En destruktiv metod är att ge sig på stränghållaren. Om stränghållaren gröps ur underifrån så kommer stränghållarresonansen att stiga i frekvens och ligga längre ifrån tonen C som ger problem. Här gäller samma sak som för justering av stall. Om du vill vara på den säkra sidan så skaffar du dig en annan stränghållare och gör alla försök på den nya stränghållaren.

    Gör alla justeringar i små steg och lyssna mellan varje steg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: