Klimatpolitik och demokrati

Det här är en öppen fråga till alla läsare.

På vilket sätt har den nationella klimatpolitiken förankrats demokratiskt. Orsaken till att jag frågar är att jag i olika sammanhang har stött på konstaterandet ”Finlands officiella klimatpolitik kräver …”.

1) Var finns Finlands* officiella klimatpolitik definierad.
2) Har klimatpolitiken presenterats för väljarna så att de har kunnat ta ställning till den?
3) Vilka var alternativen om väljarna fick säga sin åsikt?
4) Vilka klimatdirektiv från EU ”binder” finland och varför?
5) Vem har godkänt EU klimatpolitiken, och när?

EU_glodlampor

Jag är mycket intresserad av länkar med anknytning till frågorna ovan. Du kan skicka länkar anonymt, skriv då i klartext att du inte vill att kommentaren publiceras.

* du kan fritt byta ut Finland mot Sverige, Norge, Danmark … jag antar att problemställningen är ungefär densamma.

Då Finland i tiderna gick med i EU betonades att beslut skall fattas så att lokala problem skall behandlas lokalt medan allmänna problem som berör alla stater i unionen skall hanteras på EU-nivå. Den här vackra principen kallas ”subsidiaritetsprincipen” och den beskrivs ungefär så här:

DEFINITION

Subsidiaritetsprincipen avser att avgöra den interventionsnivå som är mest relevant inom de områden där EU och medlemsstaterna har delade befogenheter. Det kan röra sig om en åtgärd på europanivå, nationell nivå eller lokal nivå. I alla fall gäller, att EU endast kan ingripa om den är i stånd att agera mer effektivt än medlemsstaterna. Protokollet om tillämpning av subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen nämner tre kriterier som avser att bekräfta huruvida ett ingripande på europanivå är möjlig:

har åtgärden transnationella aspekter som inte kan regleras av medlemsstaterna?
skulle en nationell åtgärd eller avsaknad av åtgärd bryta mot föreskrifterna i fördraget?
skulle en åtgärd på europanivå ha betydande fördelar?

Subsidiaritetsprincipen avser också att föra EU och dess medborgare närmre varandra genom att garantera att en åtgärd sker på lokal nivå då det visar sig nödvändigt. Subsidiaritetsprincipen betyder dock inte att en åtgärd alltid ska ske på den nivå som är närmast medborgaren.

Vad har subsidiaritetsprincipen gett oss:

Problem som helt självklart inte är desamma inom olika områden i EU klumpas trots detta ihop och besluten … t.o.m. på mikronivå tas i Bryssel. Ett exempel: Vilken sovrumslampa får jag använda? Svar: Jag får inte använda en glödlampa eftersom den antas vara energislösande.

I vårt klimat så slösar inte en glödlampa energi eftersom spillvärmen värmer användarens bostad. Eftersom bostaden behöver uppvärmning  8 – 9 månader per år är talet om energislöseri ren smörja. I stället tvingar man på samhället energisparlampor. Med energisparlamporna sprider man ca. 1 mg kvicksilver per lampa ut i omgivnngen via avfallsflödena.

Följande blomma är att man på EU nivå ger direktiv om motoreffekten i dammsugare! Hur många timmar per år körs en dammsugare. Hur många av körtimmarna körs under den del av året då lägenheten behöver uppvärmning? En damsugare kostar ingenting energimässigt i en lokal som till följd av klimatet kräver uppvärmning.

Båda exemplen visar hur man inom EU mikrostyr medborgarna via direktiv som helt enkelt inte är giltiga över hela EU.

Etiketter: , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: