Vilket är målet?

Jag har under de senaste veckorna från olika håll fått rätt mycket feedback, största delen mycket positiv, gällande klimatartiklar på den här bloggen.

Det här inlägget ger lite bakgrund för varför jag skriver om klimat/miljö och vilket mitt mål är.

seal_small
Då jag seglade hem min veteransegelbåt Karlskrona Viggen nr. 18 från Värmdö i närheten av Stockholm hade jag förmånen att stöta på nyfikna sälar på nära håll. Vad gör du här ute?

Bakgrund

Uppmärksamma läsare är väl medvetna om att jag sedan 1990-talet i huvudsak på Hufvudstadsbladets insändarspalter har kritiserat den finska klimatpolitiken och aktivt har efterlyst en öppen debatt i frågan. Under tiden från 1990 framåt har Hbls linje blivit allt hårdare grön och inga andra röster än de statliga informatörerna från Miljöministeriet eller Meteorologiska institutionen har getts spaltutrymme … annat än på insändarspalterna. Jag tackar Hbl för att man åtminstone har hållit insändarspalterna öppna men detta kompenserar inte den nyhetssnedvridning man avsiktligt har skapat.

Videon visar den typ av skrämmande bilder av kraftverk som Hbl ideligen har visar. Observera att ovanstående video endast är en illustration, jag påstår inte att Hbl har visat just det här kraftverket. Vad ser vi på bilden? Man har komprimerat en lång film och snabbat upp videon vilket gör utsläppen av vattenånga(!) mera skrämmande. Hur vet jag att videon är manipulerad? Se på bilarna och de blinkande varningsljusen på skorstenarna. Observera att man ingenstans ser någon rök … man ser vattenånga. Lägg till en skrämmande bakgrundsmusik och propagandamästerverket är färdigt. Man har valt en kall natt vilket betyder att vattenångan syns extremt väl.

En motsvarande video av en motsvarande anläggning, utan musiken. Ånga syns över kyltornen men ingenting synligt (koldioxid) kommer ut genom skorstenarna eftersom röken i ett modernt kraftverk renas extremt väl. Man har här valt en varm dag då den relativa luftfuktigheten är låg vilket betyder att vattenångan i avgaserna inte syns.

Varför kompenserar inte insändarspalterna alternativa, skeptiska,  artiklar? Den främsta orsaken är att verktygen för en djupgående argumentation som på riktigt ger läsarna möjlighet att ta ställning inte ges. En insändare är begränsad till 2500 till 3500 tecken vilket betyder att en enda liten detalj, av utrymmesskäl, kan behandlas. Det finns inga möjligheter att lägga till illustrationer, illustrationer som vi vet ofta kan säga mer än tusen ord 😉 . De statliga institutionernas nyhetsflöden har inte de här begränsningarna.

Under nästan tjugo år har jag efterlyst en öppen debatt. Jag har medvetet gått in för att besvara svartmålning, personangrepp, och angrepp baserade på auktoritet med saklig argumentation. Resultatet har genom åren varit identiskt lika med noll för att använda en matematisk term. Jag har aldrig t.ex. från Meteorologiska Institutionens Petteri Taalas eller Alestalo fått ett svar som inte skulle ha varit av kategorin ”vi vet bäst” men några sakargument har man aldrig kommit med.

Debatten flyttas till vebben

Situationen är idag att tidningarnas ställning som förmedlare av information är i gungning. Den ställning man har uppnått som informationsförmedlare genom årtionden av idogt hårt abete håller på att raderas ut på några år. Vi kan tydligt se att ungdomar inte är speciellt intresserade av tryckta nyhetsmedia. Triviala lokalnyheter får man från gratistidningarna, och kvaliteten är densamma som i de etablerade medierna. Djupgående analyser är någonting som i stort sett saknas helt i dagens massmedia MSM (Main Strem Media).

Det enda berättigande media i mina ögon har är att fungera som ett möjligast objektivt informationsfilter. Om vi t.ex. ser på kära Hufvudstadsbladet så är dess enda existensberättigande att man för läsarna söker fram mångsidig information som kvalitetsgranskas. Det här betyder att den information man erbjuder inte får vara hopkok av tillrättalaggda pressrelease från aktivistgrupper såsom WWF, Greenpeace eller  statsmakten. Tidningen måste alltid klara av att väga den gratisinformation man får slängd i famnen mot de eventuella bakomliggande strävanden informationsproducenten kan tänkas ha. Min uppfattning är att dagens media till följd av kraftiga nedskärningar har satt sig i en situation där media inte längre är kapabla att fungera som ett positivt informationsfilter som skapar ett mervärde för läsarna. Om inte massmedia vill ta ansvaret för korrekt nyhetsförmedling måste individer göra det på vebben.

Om flyttandet av debatten till nätet tvingar t.ex. Hufvudstadsbladet att ge en mångsidigare täckning av klimatproblematiken är jag mycket nöjd, det samhälle jag lever i behöver en verklig diskussion och inte politiskt mygel. En annan sak är att jag tror att en öppen mångsidig diskussion faktiskt skulle förbättra Hbls möjligheter att överleva den nyhetsrevolution som hårt pressar de traditionella tidningarna. Helt självklart är att om en papperstidning förbrukar sitt förtroendekapital hos läsarna så har den på sikt inget existensberättigande.

Om byrokrater och deras ansvar

Vi är idag i en situation där landets totala skattegrad ligger på kanske 57% vilket är en på sikt ohållbar nivå. Under de senaste åren har personbeskattningen marginellt justerats nedåt men detta har överkompenserats genom indirekta skatter, t.ex. moms och nya energiskatter genom vilka redan beskattat arbete (pengar) beskattas en andra gång. Om man ser på den totala statliga och kommunala byrokratin och kostnaderna för den så stämmer ovanstående uppskattning sannolikt rätt väl … problemet är att de skatter man tar in inte räcker till för att finansiera den statliga byrokratin. Problemet hanteras genom att låna i stället för att skära i strukturerna.

Jag skrev för någon tid sedan om det finska miljöministeriet och föreslog att man kunde göra en inbesparing på ca. 3 miljoner euro genom att skära bort 30 byrokrater som jobbar med klimatfrågor av vilka en del bevisligen har fört fram falsk, ideologiskt färgad, information till beslutsfattare och medborgare. Ur samhällets synvinkel vore inbesparingen dubbel, man blir av med kostnaden och slipper disinformation baserad på ideologi.

Det finns andra områden man också kunde gräva i med samma resultat. Vi vet idag att situationen för yrkesfiskare längs våra kuster börjar vara omöjlig till följd av stora mängder säl som förstör fiskeredskap och äter fisk direkt ur fiskeredskapen. Det finns indikationer på att tjänstemän som ansvarar för övervakning av sälstammarna eventuellt av ideologiska skäl grovt har underskattat sälstammarna. Först då man krävde att sälräkningen skulle göras under tjänstemannaansvar så steg uppskattningen kraftigt. Vore det skäl att politiskt börja gå igenom de här frågorna också? Tjänstemän som driver en specifik ideologi i stället för att sköta det arbete de tilldelats är en potentiellt utmärkt inbesparing. (Grön)Korrupta tjänstemän som elimineras, tänk missbruk av flygekkorre för att blockera samhällsbyggande, är ett snabbt sätt att förbättra samhället utöver de välkomna inbesparingar man kan uppnå. Hur många personer talar vi om på miljöministeriet med dessa uppgifter – ingen aning?

Så här sköts räkningen (2011): Sälräkningarna finansierades av miljöministeriet och WWF, och för planering och genomförande svarade Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (VFFI), Forststyrelsen och WWF.

Vad har WWF att göra i något som staten har ansvar för?

Om vi i tider av kärv ekonomi kan identifiera ideologiska parasiter i statsapparaten så finns det möjlighet att något politiskt parti sätter fokus på den statliga misshushållningen av resurser tänkta att förbättra miljön. Hur mycket resurser kastades bort på miniatyreningsverken för våra glesbygder? Vem är ansvarig?

Hur gå vidare

Jag planerar att gräva igenom äldre material av t.ex. Mikael Hildén, Kenneth Holmberg, Mikael Pihlström, Petteri Taalas, Alec Estlander m.fl. Det det blir mycket intressant att gå några år tillbaka i tiden och studera vad de har sagt och vad naturen och modern forskning säger om deras utsagor idag.

Etiketter: , , , , , , ,

2 svar to “Vilket är målet?”

  1. Johan E Says:

    Hej Lars.Testing, testing. Nu skall jag börja följa med folks kommentarer. Tidigare har jag enbart läst vad du skrivit, men nu loggar jag in och allt.
    Du gör ett viktigt jobb; ett jobb journalister med yrkesetik borde syssla med.

    • Lars Silén: Reflex och spegling Says:

      Tack för kommentaren, det är alltid trevligt med feedback!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: