Aktivisterna och IPCCs trovärdighet

Det här inlägget är baserat på en artikel av den Kanadensiska journalisten Donna Laframboise. Alla videoinslagen är länkade till youtube. Titta på två intressanta inslag i slutet av den här artikeln.

Du kan se en intervju med Donna Laframboise på youtube:

Du hittar den oförkortade videon på youtube om du söker på ”Donna Laframboise”.

IPCCs vebbsida säger att organisationen är ”policy-neutral” och aldrig ”policy-ordinerande”. Beklagligtvis fungerar inte IPCCs ledning på detta sätt. De kommer inte en i närheten av det officiella idealet.

Ett möjligt alternativ att hantera klimatförändring är att inte göra något alls på kort sikt. Den vetenskapliga auktoriteten verkar trots allt ganska solkig/nedsmutsad för tillfället. Det ser ut som om man varje gång man med normala ögon ser på vetenskapen så är resultatet inte endast en besvikelse utan mycket alarmerande.

Tidningen Los Angeles Times hade nyligen en artikel med rubriken ungefär Vetenskapen har tappat bort sig, priset är högt för mänskligheten”. Artikeln börjar så här:

I dagens värld, bräddfull som den är med åsikter och lögner som utger sig för att vara sanning, kunde man tänka sig att att man åtminstone skulle kunna lita på vetenskapen. Den som tror det har fel. Fel för miljarder dollar.

För några år sedan beslöt sig vetenskapsmän i biotechfirman Amgen att dubbelkolla 53 centrala artiklar inom firmans område cancerforskning och blodbiologi. De antog att några av studierna inte skulle gå igenom kontrollen — att de ursprungliga resultaten inte skulle kunna reproduceras till följd av att upptäckterna var speciellt nya eller kanske beskrev helt nya terapeutiska metoder.

Vad de upptäckte var överraskande: Av de 53 centrala artiklarna kunde endast sex stycken verifieras. Journalisten Michael Hilzik rapporterade att en forskningsgrupp i Tyskland ”på motsvarande sätt upptäckte att endast 25% av de publicerade artiklarna kunde valideras.” Slutsatsen blev att det finns ”hela områden inom forskningen som bygger på vetenskap som inte har verifierats och som inte kan verifieras.”

Om 75% av den medicinska forskningen inte kan verifieras, hur vet vi att det här inte gäller klimatvetenskapen också? Och var snäll och svara inte med myten att IPCC är en garanti för kvalitet. Då InterAcademy Council frågade personer inom IPCC om problemet via ett frågeformulär så gav svaret inga möjligheter till misstolkningar: Så vitt jag vet finns det ingen kvalitetskontroll gällande det IPCC gör …

Det här är antagligen den svagaste delen av IPCCs process. Eftersom IPCC är en organisation som samlar ihop och utvärderar forskning så finns det inget system för systematisk kvalitetskontroll.

… det var naturligtvis omöjligt att i detalj kontrollera pålitligheten hos informationen i den ofantliga mängden källor.

Kvalitetkontroll och identifiering av fel existerar inte …

Datakvalitetskontroll, som sådan, hör inte till IPCCs uppgifter …

… Jag tror inte att IPCC kan göras ansvarigt för datakvalitet etc. i de publicerade artiklar man hänvisar till — det här är ett problem för de vetenskapliga tidskrifterna.

Innan vi har en god orsak att anta något annat verkar det vare vettigt att anta att 75% av klimatforskningen kan vara grovt fel. Det här betyder att vi för tillfället helt saknar en sund orsak till att satsa miljarder på klimatåtgärder. Politiker som gör detta bör anses vara oansvariga.

Alternativet att inte göra något är dock inte något IPCC kan acceptera. klimate modellbyggaren Thomas Stocker leder Working Group 1 som nyligen levererade den hårda vetenskapen bakom IPCCs senaste rapport. Tänk på det en stund. Personen som är ansvarig för den hårda vetenskapen jobbar inte inom det vetenskapsområdet. Han är expert på den virtuella världen i klimatmodeller.

En bild av IPCC idag är att IPCC står inför en filosofisk kris. Skall IPCC betona empiriska, observerade, mätta data — som i sig inte är skäl för oro? Eller skall IPCC stöda sig på de dramatiska perspektiv som klimatmodellerna ger? Kan det inte med IPCCs integritet i vågskålen vara ett problem att den ansvariga är klimatmodellerare?

Hur som helst, i en intervju år 2009 för Schweitziska radio/tv konstaterade Stocker att medborgarna i olika nationer inte har rätt att ta egna beslut i fråga om klimatförändring. Enligt honom måste alla länders och samhällens utsläpp minskas. Med hans ord ”Vi behöver komma upp med en plan där alla sektorer av samhället deltar i den stora planen att göra samhället kolfritt”

I en annan intervju med Stocker som publicerades på en statlig vebbsida konstaterar Stocker att ”åtgärder måste vidtas om vi vill hålla klimatförändringen under kontroll.” Enligt hans åsikt måste Innovativa teknologier tas i bruk i [utvecklings] länder för att hindra att de går vägen mot ineffektiva produkter som vi har gjort. Om majoriteten av befolkningen insisterar på att köra bil, bör länder som Indien och Kina från början ta ibruk tvålitersbilar. Om IPCC faktiskt var policy neutralt så skulle dess ledare inte göra den här typen av publika uttalanden. De skulle inte använda ord som måste, krävs, och bör.

Den belgiska fysikern Jean-Pascal van Ypersele är vicetalman i IPCC — ett steg ner från Rajendra Pachauri på IPCCs organisationskarta. I mars 2009 talade han inför Europaparlamentet under rubriken: Klimatförändring: Vi har inte råd med ”Business as Usual”.

Några månader senare talade han på Irland under rubriken: Några saker en klimatforskare skulle vilja säga beslutsfattarna i Köpenhamn — en referens till förhandlingarna COP15. Eftersom hans första bild visar på hans ställning i IPCC så talar han inte som privatperson. Bild nummer tre säger att ”Kraftiga utsläppsminskningar behövs” och att ”Ett avtal i Köpenhamn måste uppnås.”

En ledande person i en policy-neutral organisation får inte utesluta ett speciellt alternativ (business as usual). Inte heller skall han föreläsa om vad som behövs och vad som måste uppnås.

I det här kontextet är det värt att notera att van Yperseles academiska biografi berättar att han blev ”hedersmedlem i Romklubben år 2010.” Romklubben är en självtillsatt organisation som sedan 1960-talet har insisterat på att vi är på väg mot helvetet. Redan då skapade Romklubben ett projekt angående mänsklighetens problem som senare blev till rapporten ”Om tillväxtens gränser”.

Ja mina damer och herrar, IPCCs omdöme är faktiskt så här ifrågasatt. Ingen har tydligen tänkt på att det faktum att viceordförande är nära lierad med Romklubben kan tänkas skapa tvivel på IPCCs neutralitet och intellektuella trovärdighet.

IPCCs ordförande sedan 2002 är den värsta tänkbara modellen för policy neutralitet. Enligt
Rajendra Pachauri krävs ingenting mindre än ett ”nytt etos och nya värderingar” för människorna. Han thinks anser att vi bör ”känna en viss obekvämlighet” i våra hem vad gäller uppvärmning och luftkonditionering, att vi ”i högre grad bör använda allmänna kommunikationsmedel,” att flygande skall beskattas så hårt att vi låter bli att flyga och att vi separat borde betala för energin då vi bor på hotell.

Traditionellt har endast medicinsk personal eller religiösa ledare sagt åt människor vad de skall äta men Pachauri är inte precis indiskret: Jag ber inte att människor ska bli vegetarianer. Jag ber dem äta mindre kött. Det finns stora fördelar av att äta mindre kött och jag säger åt alla att de blir friskare och det blir också planeten. Det finns samhällen som äter alltför mycket kött. Det är inte önskvärt.

År 2009 gav IPCCs chef Pachauri ett gemensamt uttalande med musikern Paul McCartney och en parlamentariker från EU. Kommuner uppmanades att ”införa en köttfri dag [en gång i veckan] för de anställda,” medan man bad medborgarna ”att gå över till en köttfri dagsom det mest effektiva sättet att kämpa mot global uppvärmning.” Överst på uttalandet konstaterade man att Pachauri är chef för IPCC.

År 2009 deklarerade Pachauri att President Obamas utsläppsmål ”måste skärpas” medan en nyhetsartikel fick rubriken: Obama borde göra mera för klimatet: Pachauri.

När någon klagar över publikens värderingar, går åt demokratiskt valda ledare och föreslår en lång rad åtgärder som skulle göra vanliga människors liv dyrare, besvärligare och obekvämare då för man inte fram en neutral policy. Snarast visar de stor entusiasm för att forma om världen uppifrån ner.

IPCCs ledare har aldrig visat sig kapabla att visa ett policyneutralt beteende utan rekommendationer.

Kan vi faktiskt fortsätta att tro på att då dessa personer tolkar klimatforskningen så är de fullständigt hederliga och rakryggade?

Två inslag av Donna Laframboise på från WUWT. Skrämmande information från författaren till boken The Delinquent Teenager Who Was Mistaken for the World’s Top Climate Expert.

Donna Laframboise konstaterar att hon blev väldigt besviken på massmedia då hon upptäckte att det fanns en stor grupp vetenskapsmän som inte ansåg att det finns aledning till oro gällande klimatförändring. Varför har media valt att presentera endast myntets ena sida.

Jag ställer samma fråga till Hufvudstadsbladet: Varför gör inte Hbl det arbete läsarna och annonsörerna betalar för? En tidnings uppgift är inte att välja sida utan att ge läsarna en sådan information att läsarna kan göra ett informerat personligt val.

Jag ställer en fråga till cheferna Petteri Taalas och Mikko Alestalo på Meteorologiska institutet: Har man gett de finska beslutsfattarna all relevant information eller har man endast gett beslutsfattarna den information man tror att stöder den egna agendan. Om det senare alternativet gäller har man grovt misslett landets beslutsfattare.

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: