Vi kan, vi vill, ge oss möjlighet

Vi stöter ideligen på ordet ”progressiv” kopplad till grön politik, det här är väldigt olyckligt. Den gröna politiken har ingenting med progressivitet eller framsteg att göra. Grön politik är extremt konservativ och bakåtsträvande. Ordet ”progressiv” användes tidigare, helt korrekt, i relation till vänsterpolitik men den kopplingen kan inte längre göras för dagens blandning av grön och vänsterideologi.

Människan har höjt sig över ett liv där naturens nycker har dominerat livet. Människan uppfann elden och hon lärde sig att tillverka verktyg av trä och metall. De gröna söker en idealiserad väg tillbaka till naturen med allt det lidande det för med sig, det här är inte progressivt utan regressivt bakåtsträvande.

Bakom den gröna ideologin ligger tänkande som ursprungligen infördes av Thomas Malthus. Grundtanken är att bakom fattigdom ligger alltid överbefolkning. Denna tanke kan ytterligare kombineras med misstolkad Darvinism så att man konstaterar att de fattiga får skylla sig själva eftersom de är fattiga till följd av sämre arvsanlag än samhällets toppskikt. De fattiga påstås dessutom göra situationen värre genom att föröka sig som flugor … ungefär så här löper resonemanget.

Eftersom de flesta gröna inte har en aning om sina rötter så beskriver man sig som revolutionärer och progressiva då de i verkligheten är Ludditer (fiender till framsteg) och bakåtsträvare.

Malthus förklaringar gällande fattigdom och demografiskt teori återuppstod från de döda efter andra världskriget genom Neo-Malthusianerna. Paul Ehrlich, den synligaste representanten för neo-Malthusianismen, publicerade boken ”The Population Bomb” som är den viktigaste boken gällande återupplivandet av Malthus idéer. Ehrlich beskriver hur han kom till insikt gällande befolkningsproblemet en stinkande natt i Delhi i Indien.

Då vi långsamt kravlade oss genom staden (i en taxi) så kom vi till ett slumområde. Temperaturen var nära 40 grader Celsius och luften var disig av damm och rök. Gatorna var fulla av människor. Ätande människor, människor som tvättade sig och människor som sov. Människor på besök, människor som argumenterade och skrek. Människor stack sina händer in genom fönstret i taxin och tiggde. Människor som bajsade och urinerade på gatan. Människor som lutade sig mot husen. Människor som vallade djur. Människor, människor människor … medan vi långsamt rörde oss genom mobben och taxins signalhorn tutade. Dammet, oljudet, värmen och kokeldarna skapade en helvetisk bild. Kommer vi någonsin fram till vårt hotell. Alla tre av oss var ärligt talat livrädda … sedan den här kvällen har jag varit medveten om hur överbefolkning känns.
(Ehrlich 1968:15)

En Indisk sociolog Mahmood Mamdani (1972) påpekade att om Ehrlich hade besökt Times Square i New York eller Picadilly Circus i London så skulle han ha rört sig i betydligt större människomassor men att Ehrlich i dessa situationer inte skulle ha varit rädd för överbefolkning. Ehrlich besvärades inte av mängden människor utan av människornas fattigdom och det fysiska hot den fattiga och eventuellt instabila människomassan utgjorde.

Fattiga ungdomar är inte gjorda av ”sämre material” än ungdomar i vår egen näromgivning. Då man ger fattiga möjligheter att utveckla sina talanger kan de gå hur långt som helst. Jämför nedanstående slum-ungdomas inspiration med videoexemplen i slutet av artikeln. De problem man jobbar med är olika men jag uppfattar att båda grupperna är hänförda över vad de kan göra. Den här känslan av att vi kan göra, vi kan påverka är det som saknas i dagens samhälle.

Ursprungligen var vänsterpolitiken faktiskt progressiv. Under den franska revolutionen så stödde de som satt till höger i den lagstiftande församlingen aristokratin och monarkin. De som satt till vänster motsatte sig den gamla ordningen och stödde borgarklassens och en framväxande klass handelsmäns intressen. Bönderna hade inte rösträtt och hade ingen representation i församlingen. Ironiskt nog var stöd för kapitalism och fri marknad vänsteridéer under den här perioden.

Med tiden kom vänstern att identifieras med socialism och kommunism och uppfattades driva arbetarklassens och böndernas intressen. Kapitalistiska sympatier flyttades över till högern. Vänstern stödde inte längre fri kapitalism utan de stödde social jämlikhet och uppfattade att en oreglerad marknad leder till stor ojämlikhet i fråga om inkomster och förmögenhet vilket skadar samhället.

Den ursprungliga vänsterpolitiken var inriktad på att skapa möjligheter för individer att förbättra levladsvillkoren i samhällets botten och medelskikt.

Den sammansmältning av grön/vänsterideologi man ser idag är en skrämmande mutation. Partiet som strävar efter att bevara miljön till vilket pris som helst inkluderande folkmord på fattiga i den tredje världen har gått i säng med det parti som borde stöda arbetarna genom att skapa nya marknader och industirell tillväxt. Resultatet är bl.a. en energipolitik där man på konstgjord väg höjer energipriserna så att de som drabbas är de fattiga och småföretag.

Dagens skolsystem innehåller många Malthusianska element utan att människorna är medvetna om detta. Man håller på att förstöra idividens förmåga till självständigt tänkande genom att man monterar ner det naturvetenskapliga tänkandet, som baseras på en åtminstone i viss gradd ”objektiv och mätbar” sanning, och man ersätter denna bas med ett värdeneutralt allmänt tyckande.

Vi behöver en ny utbildningsstrategi där man visar ungdomar från tidig skolålder uppåt att en individ kan skapa och att vi är kapabla att lösa de problem vi ställs inför på ett mänskligt och ett humant sätt. Alternativet är att vi hamnar i en situation där en liten klick ledare för oss dikterar vad som ”måste göras” … tidigare erfarenheter att detta är inte uppmuntrande.

Några steg mot en nyfödd utvecklingsoptimism kunde vara:

  • Lär skoleleverna hur datorer används till att styra den värld vi lever i. Datorkunskap är inte textbehandlare och PowerPoint. Datorkunskap är att visa hur man automatiskt kan vattna blommmor, eller följa med skolans vita råttor över nätet hemifrån men så att eleverna själva skapar de verktyg som behövs.
  • Skapa ett nationellt småskaligt ”riktigt” rymdprogram för landets alla skolor. Målet kunde vara att placera en finsk mikrosatellit i bana kring jorden inom säg fem år. En mikrosatellit med en vikt på några tiotal gram borde gå att skjuta upp i kretsbana med en flerstegsraket som väger ca. 500 kg. En raket av den här storleksordningen är så billig att den utan problem kan utvecklas som elevarbete på någon av landets tekniska högskolor. Målet på något längre sikt kunde vara att skicka en mikrosatellit till en förbiflygande asteroid inom kanske tio år.
  • Utrustning för 3D-utskrift borde vara en självklarhet i alla skolor eftersom detta ger praktiska möjligheter att experimentera med tekniska konstruktioner och mätningar … vilket implicit lär eleverna att allt i princip är möjligt.
  • Elever på högstadie- och gymnasienivå bör ges konkreta möjligheter att diskutera verkliga vetenskapliga experiment. Endast genom att ge skolungdomar insyn i verkliga vetenskapliga problemställningar kan vi försäkra oss om att ungdomar vars tänkande inte ännu låsts i kända banor kan använda sin tid till riktig problemlösning.

 

Se SL4A d.v.s. Scriptin Layer for Android.

Alla videoexempel är länkade till youtube.

Etiketter: , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: