Ett historiskt perspektiv på hysterisk retorik

Dagens hysteriska domedagsprofeter är inget nytt, samma argument och samma förutspådda katastrofer placerade ungefär tio år in i framtiden har upprepats gång på gång under de senaste sextio åren. Hur länge är det värt att lyssna?

Den här artikeln bygger på en artikel av den Kanadensiska journalisten Donna Laframboise. Du hittar den ursprungliga artikeln här.

Texten är tagen ur David Suzukis bok ”It’s a matter of survival” från 1990 d.v.s. för 24 år sedan …

Vi har en tendens att glömma bort historien i vårt dagliga liv. Det är illa, eftersom ett historiskt perspektiv är vårt bästa skydd mot idiotiska idéer.

Då vi inser att en lång kedja av människor under de senaste årtiondena har insisterat att vi står på randen till en miljökatastrof så får man plötsligt rätt perspektiv på dagens domedagsprofeter. Absolut ingenting nytt förs fram. Dagens hysteri, överdrifter och emotionella manipulativa språk är delar i ett mönster som sträcker sig tiotals år tillbaka i tiden.

Det mänskliga samhället har alltid haft sina smådårar, individer livrädda för alla risker, sina individer som kan liknas vid halvtomma glas och sina dramadrottningar. De här personerna har naturligtvis all rätt att delta i den samhälleliga diskussionen men då vi låter deras röster dominera så förlorar alla på det. Slutresultatet blir att vi slösar tid och resurser på att jaga lösningar till illusoriska problem, problem som kan visa sig vara ickeproblem.

Låt dem inte förvilla oss: Al Gore uppfann inte den kommande ”planetära katastrofen” genom sin publikation av boken ”En obekväm sanning” (An Inconvenient Truth): En hotande planetär katastrof i form av global uppvärmning och vad vi kan göra åt saken. Han upprepade helt enkelt idéer som hade spritts vida omkring redan sextio år tidigare … var är katastrofen då man har marknadsfört den kommande domedagen i kanske sjuttio år och den tydligen fortfarande ligger i framtiden.

Pierre Desrochers och Christine Hoffbauer studerar i sin artikel ”The Post War Intellectual Roots of the Population Bomb” två amerikanska bestsellers publicerade år 1948. Det är intressant att notera att samma retorik vi översköljs med idag hittas i dessa böcker.

I ”Our Plundered Planet” (Vår plundrade planet) talar Fairfield Osborn (som föddes 1887) om mänsklighetens accelererande försörelse av naturen och sade att det här utgjorde en större risk än det andra världskriget och hänvisade till den ”kommande domedagen som kommer allt närmare”.

I likhet med dagens miljömänniskor så beskrev Osborn mänskligheten som girig och kortsynt. Han verkade också mera intresserad av att bevara världen för ”framtidens barn” än i att visa empati och medlidande med fattiga och utsatta som redan lever på vår jord.

Några år senare skrev han en andra alarmistbok ”The Limits of the Earth” (Jordens gränser) och senare var han redaktör för en tredje bok ”Our Crowded Planet” (Vår överbefolkade planet).

Det är intressant att se att alla dessa idéer var fullt utvecklade årtionden innan man satte fokus på Suzuki eller Al Gore (Suzuki föddes 1936 och Al Gore 1948. Det här betyder att ovanstående böcker publicerades då Suzuki var 12 år gammal och samma år Al Gore föddes).

De välkända katastrofisterna är endast pärlor på ett långt snöre. Från 1948 framåt har dessa människor förenats av en människofientlig syn på mänskligheten, en djup pessimism gällande framtiden och deras tendens att se globala katastrofer överallt.

Några saker att tänka på:

– Smältande isar i Arktis. Arktis borde redan för lång tid sedan ha varit isfritt enligt katastrofisternas profetior. Varför har det inte skett?

– Isbjörnarna hotas av utdöende till följd av stigande temperatur. Idag finns det ungefär fem gånger mer isbjörnar än det fanns på 1950-talet. Orsaken är inte ett ett förändrat klimat utan att man begränsade jakten på isbjörn.

– För några år sedan visades propagandafilmed om maldiverna som snart skulle komma att sjunka i havet. Maldiverna finns fortfarande kvar och man planerar att bygga mera turistattraktioner inom ett område som var dödsdömt. Varför?

– Den globala medeltemperaturen har inte stigit på 17 år. På vilket sätt kan man observera ”klimatförändringen” som antas bero på en stigande temperatur då jordens temperatur inte verkar vara sammarbetsvillig?

 

 

Big Picture News, Informed Analysis

From 1948 to the present, environmental activists have declared that the sky is falling.

suzuki-matter-of-survivial-from David Suzuki’s 1990 ‘It’s a Matter of Survival’ (click for more)

We tend to ignore history in our daily lives. Which is too bad, because historical perspective is one of our best defenses against foolish ideas.

Once we realize that a long line of people have insisted, in recent decades, that we’re on the brink of environmental disaster, today’s climate doomsayers suddenly snap into perspective.

Absolutely nothing new is going on here. Today’s hysteria, exaggeration, and emotionally manipulative language are part of a larger pattern that stretches back decades.

Human society has always had its Chicken Littles, its risk-averse individuals, its glass-half-empty personalities, and its drama queens. Those people have every right to participate in societal discussions. But when we allow their voices to dominate, everyone loses. We end up wasting time and money…

View original post 600 fler ord

Etiketter: , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: