Det blir allt tydligare att klimatmodeller beskriver verkligheten rätt dåligt vad gäller beskrivningen av vad som sker i atmosfären. Vad värre är är att de dessutom kan ge missvisande resultat. IPCCs scenarium bygger på en grupp modeller, de flesta med något olika utgångsantaganden.
Bilden är tagen från Mail Online. Observera att endast området till höger om den vita vertikala linjen är förutsägelser modellerna har beräknat. Området till vänster om linjen har modellerna beräknat utgående från kända historiska data d.v.s. man har justerat olika variabler i modellerna så att modellerna skulle stämma med historiska data. Data till vänster måste således vara ungefär korrekta för alla modeller eftersom de var kända då modellerna kördes. Bilden visar hur den mätta temperaturen idag ligger nedanför 95% konfidensintervallet vilket bör tolkas så att modellerna inte motsvarar verkligheten.
Resultatet man får från modellensamblen är en projektion (förutsägelse) av framtida temperatur uttryckt som ett medianvärde samt felgränser. Sedan början av 2000-talet har temperaturtrenden varit statistiskt lika med noll d.v.s. temperaturen har varken stigit eller sjunkit trots att koldioxidhalten i atmosfären har fortsatt att stiga i stort set i enlighet med IPCCs högsta utsläppsscenarier… Ingen förväntar sig en direkt koppling mellan koldioxidhalt och temperatur, men det är klart att ju längre perioden av konstant eller sjunkande temperatur vi har desto större blir konflikten gällande den förväntade temperaturstegringen och desto bättre förklaringar behövs från modellbyggarna för att man skall kunna ha förtroende för modellerna. Idag har vi en period av konstant temperatur som sträcker sig över 15 – 23 år beroende av vilken uppskattning av den globala temperaturen man tittar på.
På 1970-talet tutade nyhetsmedia ut nyheter om den kommande istiden. Orsaken var att man från ca. 1950 fram till kanske 1976 kunde se en sjunkande global temperatur. Om man extrapolerade temperaturtrenden in i framtiden var det lätt att se att en ny istid låg strax bakom hörnet… I slutet av 1970-talet svängde trenden och samma vetenskapsmän som varnade för istid varnade nu för en katastrofal global uppvärmning. Temperaturen skulle fortsätta att stiga under ca. 20 år vilket skall jämföras med 30 år av sjunkande temperatur efter 1940-talets temperaturmaximum. FN skapade år 1988 IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) vars uppgift från början att föra fram bevis på mänsklig inverkan på jordens klimat alltså inte studera klimat i allmänhet…
Situationen har nu nått en punkt där diskrepansen mellan modeller och mätningar nått en punkt där problemet inte längre kan ignoreras. Problemet är att den mätta temperaturen nu börjar ligga utanför modellernas 95% gränser vilket i allmänhet brukar tolkas som att modellerna inte beskriver verkligheten d.v.s. de är fel. På kort sikt kommer ändå inget att ske på varken det politiska planet eller vetenskapligt eftersom väldigt många människor har satsat sin autoritet på fel häst.
Vad kommer att hända? Sannolikt kommer allt större grupper människor, vetenskapsmän och väljare att börja uppfatta att den vision av en kommande klimatkatastrof saknar verklighetsförankring. För några år sedan var det populärt att tala om ”tipping points” d.v.s. man antog att det kunde finnas någon temperatur som skulle kunna leda till mycket kraftiga och snabba förändringar i klimatet trots att inga belägg för sådana extrema förändringar verkar finnas från t.ex. geologin. Thomas Kuhn som är kond för sin beskrivning av såkallade paradigmskifte beskriver situationen ungefär så att man till en början kommer att ignorera fakta som strider mot den nuvarande paradigmen, det är lätt att sopa otrevliga resultat under mattan. Så småningom samlas dock så mycket data som motsäger konsensus att de inte längre kan ignoreras. Då man har nått en kritisk massa så svänger opinionerna plötsligt och alla är förvånade över att man inte såg självklarheterna …
I en ideal värld skulle vi nu ungefär vara i en situation att få uppleva ett paradigmskifte. Vad som behövs är inte något konstigt. Klimatforskare måste acceptera att extremt små koncentrationer koldioxid i atmosfären inte nödvändigtvis är den dominerande kraften bakom klimatförändringar och temperatur. Steget är dock alltför stort för IPCC och aktivistforskare. Politikerna har övertygats att klimatförändringen är verklig och att den är farlig och att det enda sättet att undvika en katastrof är att kraftigt minska koldioxidutsläppen. Om det politiska budskapet om en farlig klimatförändring försvagas så kan det leda till en plötslig förändring i det politiska stödet för kostsamma försök att nå utsläppsmål … om klimattåget tvingas bromsa är det möjligt att det inte längre kan nå sin destination.
Politiker är inga idioter, idioter kan inte nå den maktposition politiker på hög nivå har nått. Många börjar dock se att gräsrötterna i allt högre grad vänder sig mot naturförstörelse i form av vindkraftverk och kraftigt stigande energipriser och levnadskostnader. Tyska konsumenter klagar över de extra kostnader de måste bära på gurnd äv regeringens svärmande för förnybar energi. I Skottland debatterar man idag om ett kraftigt beroende av vindkraft kommer att vara en ekonomisk fördel. Det är möjligt att vi närmar os en brytpunkt och ett politiskt paradigmskifte. Samma ögonblick något relevant politiskt parti tar upp dessa frågor i sitt program så att väljarna ges ett verkligt alternativ kan vi se en förändring som liknar en tsunami … som samtidigt stänger alla vägar tillbaka.
Den vetenskapliga sidan kommer att gräla ännu många år. Det bästa man kan hoppas på är antagligen en objektiv forskning baserad på verkliga mätningar. Pengar måste fås fram för att göra objektiv forskning i stället för forskning styrd av en liten grupp aktivister. Observera att vi fortfarande kan vara i en situation att den stora faran trots en övergående värmeperiod är sjunkande temperatur. Då vi ser tillbaka över geologisk tid ser vi att vi borde börja gå mot en ny istid. Sannolikt borde vi satsa mycket resurser på att utveckla framtida energikällor baserade på fusion, thorium och uran, energikällor som dessutom i hög grad skulle minska beroendet av fossila bränslen. Vad vi minst av allt behöver är en politisk och vetenskaplig ortodoxi som kör sitt race oberoende av vetenskapliga fakta och oberoende av vad väljarna behöver.
Några intressanta länkar (på engelska):
Larsil2009's Blog 
Lämna en kommentar